Orsak och verkan i Koranen

Systemet med orsak och verkan

En annat bevis på an koranen värdesätter förståndet är att den förenklar många frågor med hänvisning till sambandet mellan orsak och verkan. Detta samband och orsaksprincipen är själva grundvalen för förnuftigt resonemang, som koranen själv respekterar och använder. Fastän koranen talar till oss på uppdrag av gud allsmäktig, som skapade systemet med orsak och verkan, och fast den talar till oss ur det okända som står över både orsak och verkan, så underlåter koranen ändå inte an nämna detta världsliga system. Den anser världens yttringar och realiteter vara underställda systemet med orsak och verkan. Se till exempel på denna vers: «Gud förändrar förvisso icke ett folks öde, förrän det ändrar sin sinnesriktning.» (13:12)

Här vill koranen säga oss att fastän det är sant att ödet är guds vilja, så får en människa inte sitt öde av gud emot sin egen vilja, sina beslut och handlingar, och gud ställer sig inte likgiltigt till det. Ödet har också ett system eller ordning, och gud ändrar inte ett samhälles öde utan skäl. Han ändrar det bara när människorna själva gör en ändring i förhållandena omkring sig, som när de ändrar sina etiska eller sociala regler eller dylikt.

Å andra sidan uppmuntrar koranen muslimer att studera de öden som drabbat tidigare folk och taga varning därav. Det är självklart att om de öden som drabbat olika stammar och nationer och sociala system hade slagit till händelsevis och godtyckligt från ovan, skulle det inte vara någon mening med att studera dem och hämta råd ur dem. Genom att betona detta vill koranen erinra oss om att ödet beror på ett alldeles speciellt system eller en viss ordning.

Om förhållandena i ett samhälle är samma som förhållandena i ett tidigare samhälle, så är det öde som väntar detta samhälle samma som drabbade det tidigare samhället. I en annan vers säger koranen till oss: «Och hur mången stad hava vi ej tillintetgjort, därför an den var orättfärdig, så att den ligger kullstörtad över sina pelare! huru många övergivna brunnar och hur många slott finnes det ej!» (22:44)

Därefter frågar koranen varför senare tiders folk inte vill resa omkring och studera och draga lärdom av vad som hänt tidigare. I alla dessa fall råder ett underförstått samband mellan orsak och verkan. Att medgiva detta samband innebär att acceptera förståndet som rättesnöre.