Sannerligen är islams innersta väsen:
Att bära vittnesbörd om
att det inte finns någon gud utom Allah,
den ende och helt enastående Gud, som är
outgrundlig, varaktig, hörande, seende,
allsmäktig, evig, bestående, beständig
och så vetande att Han aldrig är
ovetande om något, så mäktig att
han aldrig sviker, så rik att han
aldrig lider nöd, så rättrådig att Han
aldrig förtrycker och sannerligen är Han
alltets Skapare. Ingenting är Honom likt.
Han har ingen like, ingen motsats, ingen
jämlike och ingen likställd och det är i
sanning till Honom vi vänder oss i vår
tillbedjan, bön, hopp och fruktan.
Och det är att bära
vittnesbörd om att Muhammad i sanning är
Hans tjänare, Hans budbärare, Hans
pålitlige och betrodde, Hans utvalde,
den bäste bland Hans folk, budbärarnas
mästare, profeternas insegel och den
mest överlägsne av alla skapade varelser.
Det finns ingen profet efter honom och
ingen ändring i hans tro och ingen
ändring i hans lag (Shari’ah).
Allt vad Muhammad bin ‘Abdullah har
givit oss är inget annat än den
uppenbara sanningen. [Det är att erkänna
honom och alla Allahs budbärare,
profeter och bevis före honom] och det
är att erkänna hans Bok, den sanna, den
ärofulla, som är sådan att ”falskhet
inte kan nå den vare sig framifrån eller
bakifrån”; en uppenbarelse från [den som
är] den Vise, den Ärorike[1]
och sannerligen är Koranen överlägsen
alla böcker och den är sann från början
till slut. Vi tror på dess muhkam
och mutashabih, ‘amm och
khass, löfte och hot, det
upphävande och det upphävda, dess
berättelser och redogörelser. Ingen
skapad varelse kan åstadkomma något som
liknar den.
Och det är att bära
vittnesbörd om att vägledaren efter
honom, de troendes vittne och
upprätthållaren av det som är
betydelsefullt för muslimerna, och
Koranens talesman och den som känner
dess lagar och som är hans bror, hans
efterträdare, verkställaren av hans
sista vilja, hans väktare och den som
var för honom vad Harun var för Moses,
är Ali bin Abu Talib, de troendes
härskare och de frommas ledare, den
bäste efterträdaren och arvtagaren till
profeternas och budbärarnas kunskap och
efter honom Hasan och Husayn,
’Paradisets ungas två mästare’ och
därefter Ali bin Husayn, de bedjandes
stolthet, därefter Ja’far bin Muhammad
al-Sadiq [den sannfärdige], arvtagaren
till efterträdarnas kunskap, därefter
Musa bin Ja’far al-Kazim, därefter Ali
bin Musa al-Rida, sedan Muhammad bin
Ali, sedan Ali bin Muhammad, sedan Hasan
bin Ali, och därefter al-Hujjah, den som
stiger upp, den väntade.
Jag bär vittnesbörd om
deras efterträdarskap och om Imamatet
och om att jorden aldrig någonsin skall
vara utan det gudomliga vittnets (hujjah)
närvaro hos Hans folk i alla tider och
att de är det starkaste fästet och
rättesnörets Imamer och
vittnen för och över världens folk
ända till världens slut. De är Koranens
uttolkare och Profetens talesmän och
alla som dör utan att ha känt dem, dör i
okunnighet. Deras tro består av fromhet,
kunskap, sannfärdighet, bön,
rättrådighet och strävan att återge
förtroendet [som de tagit emot för att
bevara] till deras ägare, vare sig de är
goda eller onda. Deras gudfruktiga liv
består av långvarigt nedfallande i bön,
fasta under dagens timmar och bön under
natten. De avhåller sig från det
förbjudna och väntar på befrielse och
räddning (faraj) med tålamod, god
förtröstan och ädelt kamratskap.