DEL TRE
"De äro en klädnad för eder, och I ären en klädnad för dem." (Koranen 2:183) Såsom "familjen" utgör civilisationens och samhällets grundval, är relationen mellan man och hustru och fastställandet av deras ömsesidiga rättigheter och förpliktelser familjelivets grunder. Detta är ett mycket komplicerat problem; människor har sedan urminnes tider sökt lösa denna invecklade fråga - och resultatet av detta har blivit en ändlös härva av teorier och en massa sinsemellan oförenliga åsikter och ståndpunkter. Detta sakernas förvirrade tillstånd tycks till yttermera visso bli värre för varje dag. på olika platser och vid olika tidpunkter i historien har mannens och kvinnans respektive plikter ständigt växlat. Utrymmet tillåter oss inte här att gå in på detaljer ifråga om detta; men historien bär klara vittnesbörd om att när helst kvinnans aktivitetssfärer utvidgats har resultatet blivit renodlad katastrof och ett fördärvat samhälle. Varje så kallad frihet har fört med sig en reaktion i form av ett fruktansvärt förtryck; och varje okontrollerad lössläpphet har resulterat i kvävande restriktioner. Att upprätthålla en balans mellan ytterligheter är naturens lag, och naturen tvekar inte att hårt straffa de som bryter mot dess lagar. Ännu idag pågår en ideologisk strid; vi har en konflikt i denna fråga mellan Öst och Väst - eller, närmare bestämt, mellan Islam och den icke-islamiska världen. Den verkliga orsaken till denna konflikt är att de anti-islamiska krafterna antingen år ovilliga eller oförmögna att bestämma vad som är de "naturliga" aktivitetssfärerna för män respektive kvinnor och vad som är målet och syftet med det äktenskapliga livet. Om dessa två punkter kan klart definieras, då finns det ingen risk att någon "går vilse"
Det är klart, att vad det gäller den mänskliga rasens trygghet och utveckling, varje människa har Två viktiga funktioner att fylla; (1) fortplantning, dvs bibehållande av människosläktets population så att den mänskliga rasen inte dör ut; (2) att skaffa sig livsförnödenheter genom att delta i den ekonomiska kampen. Vi ser också att Skaparen har uppdelat mänskligheten i två distinkta grupper: män och kvinnor. Det är uppenbart att mannen är den som fysiskt och biologiskt är bäst utrustad att ta itu med den hårda kampen om försörjningen, medan kvinnans helt annorlunda kroppskonstitution lägger hinder i vägen för henne i detta avseende. Kvinnokroppen är istället skapad för barnaalstrande och barnafödande. Det krävs ingen större filosofisk begåvning för att inse att naturen givit var och en av de bägge grupperna förmågan att effektivt utföra endast en av de två funktionerna: mannen är av naturen oförmögen att bära och föda ett barn; på motsvarande sätt är kvinnan inte ämnad att bära den tunga börda det innebär att själv förtjäna sitt levebröd eller att kasta sig in i samhällskonflikterna.
Vår tidigare diskussion för oss fram emot äktenskapets förtjänster och tankegångarna om det äktenskapliga bandet. Äktenskapet är en av de grundläggande samhälleliga institutionerna. Mänskligheten har ända sedan dess gryning hållit sig till denna livsform. Till och med s k "ociviliserade" och primitiva samhällen ser äktenskapet som ett heligt band. En sådan inrättning måste baseras på naturens egna grundvalar. Äktenskapets filosofi: Islam har baserat sina äktenskapslagar på korrelationen mellan maskulint och feminint. Det är uppenbart att detta komplementära system man/kvinna - och detta är det mest intrikata och interrelaterade system som finns; ett system som genomsyrar hela deras varelser - inte skapades utan syfte eller gagn. Mannen är genom sin natur attraherad av kvinnan och vice versa. Detta system har bara ett mål i sikte; fortplantning. Det islamiska äktenskapet grundas på denna realitet och alla dess äktenskapsregler rör sig runt denna axel. På denna grund vilar de islamiska lagarna om kyskhet och äktenskapliga rättigheter, hustruns skyldighet att hålla sig enbart till sin man, skilsmässoreglerna, 'iddah (vänteperioden efter det att en kvinna blivit änka eller skild, innan hon kan gifta om sig), barns legitimitet och föräldraskap, vårdnad och uppfostran av barnen, arvsrätt och andra hithörande frågor. Äktenskapet är, i korthet, det enda legala och hedersvärda sättet att tillfredsställa det sexuella behovet och genom sin förening tryggar mannen och hustrun mänsklighetens fortlevande. Även om nästan hela bördan av denna uppgift faller på hustrun, kan de inledande stegen inte tas utan mannens deltagande. Detta är äktenskapets filosofi och den visar också på äktenskapets främsta och primära förtjänst. Den Helige Profeten sade: "Gift eder, fortplanta eder och öka eder befolkning." Äktenskapets andra förtjänst: Den andra förtjänsten är att mannen och hustrun gemensamt (men med olika ansvarsområden) fullgör de uppgifter som de ställs inför i och med familjebildandet. Var och en av dem finner sitt förverkligande genom den andre. Som vi förklarat tidigare, är kvinnan inte lämpad för att påta sig försörjningsbördan och mannen är inte ämnad att sköta hushållsgöromålen. Äktenskapet förbinder dem att täcka upp varandras brister för att familjen på detta sätt skall fungera utan störningar. Mannen skall lägga ner sin energi på att skaffa försörjning för sig och sin familj. Med denna inkomst skall kvinnan sköta hemmets angelägenheter och utgifter. Allah har påmint oss om just denna punkt med följande ord: "Låten de gifta kvinnorna och de rättskaffens bland edra slavar och slavinnor ingå äktenskap! Om de äro behövande, gör Gud dem rika av sin ynnest; ja, Gud är allrådande och allvetande." (Koranen 24:32) Det är utifrån detta som AI-Imam Ja'far as-Sadiq (f ö h) sade: "Kvinnor och obemedlade har rätt att bli försörjda." Hushållsfrågor är kvinnans naturliga kunskapsområde och med en effektiv styrning av hushållet kan de få hushållspengarna att räcka långt. I moderna icke-islamiska samhällen utgörs äktenskapets grund av endast detta samarbete mellan man och hustru, medan detta inom Islam är av sekundär, inte primär, betydelse. Enligt den livssyn som i allmänhet råder i dagens samhällen är äktenskapet ett samarbetsföretag, ehuru med mycket snävare räckvidd än andra institutioner, såsom en kommun eller en klubb. Det är av denna orsak som moderna juridiska system negligerar kyskhetsreglerna m m. Denna otillräckliga grund - samarbete - har givit upphov till en oerhörd mängd sociala problem och har skapat kaos i hemlivet, därför att den inte är i fullständig harmoni med skapelsens och naturens realiteter. Människan är ett socialt djur, det kan ingen förneka. Alla måste samarbeta med alla, uppdelande arbetet i enlighet med sina respektive anlag. Men denna faktor är tillämplig på samarbetet mellan vilka två personer som helst; det kräver inte nödvändigtvis ett samarbete mellan just en man och en kvinna. Därför är detta en svag grund att bygga upp ett äktenskap på. Om äktenskapet bara var en arbetsinstitution skulle det inte finnas något behov av särskilda äktenskapslagar; de allmänna regler som styr sammanslutningar och samarbetsorgan skulle vara fullt tillräckliga. Detta skulle negera kyskhetens och trohetens dygder, upphäva begreppens legitimitet och släktskap och avskaffa arvsreglerna - såsom vissa "framåtskridande" samhällen redan har gjort. Om vi accepterar denna yttersta konsekvens av den moderna äktenskapsfilosofin, måste vi också godta att hela detta komplicerade och interrelaterade system som finns inbyggt i mannens och kvinnas fysiska och psykiska konstitution skapades utan syfte. För att nu återgå till vårt ursprungliga ämne; äktenskapets grundfilosofi och sekundära förtjänster har redan behandlats. Det var med tanke på dessa förtjänster som den Helige Profeten sade: "Den sämsta av dina handlingar är underlåtelsen att gifta dig." Utifrån detta kan vi förstå meningen i följande ayah:"De hustrurna är edra klädnader och ni är deras klädnad."Klädnaden tjänar tre syften: den förskönar, den döljer kroppens lemmar och den skyddar från köld och hetta. Allah säger: "I Adams barn, vi hava nedsänt kläder till eder att skyla eder naken het och en högtidsskrud, men gudaktighetens klädnad är förmer; detta hör till Guds tecken." (Koranen 7:25) Genom att förena sig med varandra täcker mannen och kvinnan varandras naturliga brister och denna förening skyddar dem från de problem och svårigheter man ställs inför Om man lever ensam; lyckans och välståndets sol lyser vid livets horisont och tillsammans utför de plikter som de i egenskap av människor är ålagda att utföra. Hittills har vi betraktat den naturliga skiljelinjen mellan mannens och kvinnans skyldigheter. Låt oss nu se hur islam - den Naturliga religionen - har tryggat denna skiljelinje. Det har tidigare nämnts att Islam vill uppfostra pojkarna på ett sådant sätt att de utvecklas till handlingsmänniskor och på motsvarande sätt fostra flickorna till att bli "hemmets härskare". Naturen kräver att alla individer skall ha lika stora rättigheter. Men detta betyder inte att alla människor skall belastas med allt ansvar och alla plikter. En svag människa förväntas inte utföra samma uppgifter som den starke. Om vi behandlade dessa båda likvärdigt, vore det skadligt för bägge. Vad innebär då denna jämlikhet? Den betyder att var och en skall tillförsäkras hans eller hennes rättigheter - utan minsta hinder eller motstånd och få inta sin rättmätiga plats i livet. Allah's ord påminner om detta: "Kvinnorna hava ock samma rättighet emot männen som männen emot dem, såsom tillbörligt är; dock äga männen företräde framför kvinnorna." (2:228) Denna vers föreskriver jämställdhet mellan bägge gruppernas rättigheter samtidigt som den visar på skillnaden mellan de båda. Både män och kvinnor har fått den gudomliga gåvan som tanke- och viljeförmåga innebär och som i sin tur skapar valfriheten. Kvinnan bör därför vara fri i tanke och vilja och skall ha frihet att själv bestämma sin handlingslinje. Hon bör, med andra ord, ha friheten att bestämma över sitt eget liv - på det personliga såväl som det sociala planet utom där det finns en välgrundad anledning till motsatsen. Islam gav henne denna frihet i fulla mått. Hon kan agera självständigt inom alla områden där också mannen har givits handlingsfrihet. Hon får sin del av arv, hon ar .. själv den rättmätiga ägaren till allt hon tjänar, hon kan engagera sig i alla typer av transaktioner såsom handel, partnerskap och gåvor; hon har rätt att skaffa sig lärdom och dela med sig av den till andra; hon kan ställa rättsanspråk, försvara sina rättigheter, hon kan stämma inför rätta och även själv bli stämd utan att hennes man behöver göra sin stämma hörd i varken det ena eller det andra fallet. Dessa fåtaliga exempel vill visa hur hon har givits en självständig personlighet; utan att vara fjättrad i vilja eller handling av vare sig män eller förmyndare. Hon fick sålunda, genom Allah's Nåd, det som världen ända sedan mänsklighetens gryning förvägrat henne som före Islams uppkomst varit något fullständigt okänt. Men medan hon delar dessa grundläggande egenskaper med mannen, skiljer hon sig dock från honom på andra sätt. Som ett resultat av dessa skillnader är hennes kropp jämförelsevis mjuk och finlemmad. Även de mer subtila känslorna som kärlek, ömhet och uppskattningen av skönhet och utsmyckningar är mer uttalade hos henne än hos mannen. Å andra sidan är förmågan till förnuftsresonemang mer framträdande hos män än hos kvinnor. Kvinnan lever, i korthet, ett känslobetonat liv medan mannen inte vill tillåta känslorna att fördunkla hans omdöme. Det är därför som Islam gjort åtskillnad mellan de bägge gruppernas plikter och ansvarsområden. De uppgifter som kräver kyligt förnuft, såsom styres- och domarämbeten har reserverats för män. Även den militanta delen av Jiahd (heligt krig mot otrogna) är förbehållet mannen, även om kvinnor kan delta i Jihad genom att vårda och behandla de skadade soldaterna. Kvinnan har fått som uppgift att uppfostra barnen och att ta hand om hemmets skötsel. Mannen har fått ansvar för hennes försörjning, för vilket han kompenseras genom dubbel arvslott. Islam var således först med att frigöra kvinnan från hennes träldom genom att ge henne frihet till vilja och handling. Alla de slagord om kvinnornas emancipation som genljuder idag är inget annat än ekon av Islams stridssignal. Icke-islamiska samhällen följer i dessa frågor bara i Islams fotspår. Men problemet är att de inte nöjer sig med att följa efter; de vill förbättra Islams mästerstycke - och glömmer därvid att den princip som Islam fastslagit är en fulländad cirkel; ingenting kan tilläggas eller tas bort ifrån den utan att hela cirkeln rubbas. Dessa samhällen har ännu ej, trots sin heta iver att frigöra kvinnan, lyckats i sin strävan. Kvinnan är fortfarande långt efter inom sådana områden som Islam förbehållit mannen. Statistiken visar att regeringsuppdrag, domarfunktioner och militära yrken (inom stridande förband) fortfarande ar "männens värld". Följande hadith (tradition) kan ge en allmän bild av huvuddragen i ovannämnda princip: "al-Imam Muhammad al-Baqir (f ö h) sade: 'Fatimah (f ö h) hade åtagit sig ansvaret för hushållsarbetet, såsom att mala säden, baka bröd och städa huset; och Ali (f ö h) hade påtagit sig ansvaret för alla utomhusarbeten, såsom att hämta ved och skaffa mat, etc'." (Bihar al-anwar, vol. 10) Enligt denna hadith går skiljelinjen mellan mannens och kvinnans ansvarsområden vid husets murar. Kvinnan är överhuvud ifråga om alla angelägenheter inom hemmets fyra väggar och mannen i alla frågor utanför dessa väggar. Islam har frigjort kvinnan från den yttre världens kamp och bekymmer för att hon skall kunna koncentrera sig på de tunga plikter som hemmets skötsel innebär. Nu kommer vi till mannens och hustruns ömsesidiga rättigheter och skyldigheter:
"Männen vare kvinnornas föreståndare på grund av det företräde, som Gud givit somliga framför andra, och de ut gifter av sina ägodelar, som de hava." (4:38) Denna ayah (vers) rymmer i ett nötskal alla hemlivets principer, som vi nämnt tidigare är kvinnor av naturen det svagare könet. Därför bör hon inte heller förväntas kämpa för sitt levebröd; i stället skall mannen försörja dem båda. Om 'hemmet' är ett kungarike, då är mannen dess kung och hustrun hans statsminister. Denna ayah pekar på dessa fakta. Låt oss noggrant betrakta denna passus: "Allah har givit den ene företräde framför den andra": Denna mening syftar på mannens naturliga styrka i jämförelse med kvinnan.
Vi har tidigare nämnt att det finns vissa betydelsefulla anatomiska skillnader mellan man och kvinna, vilka utrustar dem för olika uppgifter i fråga om fortplantningen. Till dessa huvudsakliga skillnader kan tilläggas andra, sekundära olikheter, bl a i fråga om benstomme och muskulatur. En konsultation av vilken psykologibok som helst kommer att visa att den mekanism som styr dessa olikheter till stor del är kemisk: hormonerna (benämningen på de kemiska substanser som djur och människor producerar för att reglera fortplantning och andra funktioner) framkallar biologiska och funktionsmässiga skillnader. Det kan också bevisas vetenskapligt att dessa hormoner åstadkommer mycket distinkta emotionella effekter och att de är agenter vilka orsakar de emotionella omkastningar och förändringar som kvinnor kan genomgå före och efter barnafödande. Det bör nämnas här att det är just de hormoner vilka framkallar de klara, generella olikheterna mellan man och kvinna som gör den senare mer lämpad för uppgiften att fostra små barn och den förre bättre lämpad att uthärda konkurrenssamhällets vedermödor. Farid Wajdi Afandi citerar en auktoritet som hävdar att kvinnans psykologi ligger närmare barnets. Ett barn börjar gråta om det konfronteras med en obehaglig situation och hoppar jämfota av glädje när det är lyckligt. På samma sätt reagerar ofta kvinnan, som i jämförelse med mannen, blir mer affekterad av sådana känslor. Allah har gjort kvinnan känsligare än mannen därför att detta är i harmoni med den roll för vilken hon är skapad, d v s modersrollen. Med tanke på detta faktum skriver Kenneth Walker i "The Physiology of Sex" (publicerad av Penguin Books): "För att hon skall lyckas i denna värld hon rätteligen tillhör, har kvinnan utrustats med en större känslighet för verksamma stimulus än mannen. Hon ser på livet utifrån sina emotioner och denna känslighet uppdagar många sanningar för vilka en man med sitt minituösa rådbråkande av förnuftet ständigt förblir blind. Det faktum att hon har många brister i fråga om intellektuell abstraktion är ingen indikation på underlägsenhet, för det är ingen överdrift att säga att en mans omdöme lika ofta förvanskas av intellektet som det har nytta därav. "En kvinnlig domare", har det sagts, "skulle alltid avkunna sina domar i enlighet med sitt hjärtas diktat" Men, som Maranon frågade: "Finns det någon bättre metod att döma andras handlingar är genom förnuft mildrat av känslor?" Det är därför ingen nedvärdering av kvinnan om man fastslår att hon styrs mer av känslor än av sitt intellekt. Vi konstaterar endast att en skillnad existerar; en skillnad som utrustat henne för den speciella roll för vilken hon är ämnad. Kanske är det på grund av dessa olikheter ifråga om perception och känslornas dominans över intellektet som Koranen betraktar två kvinnors vittnesmål som likvärdigt med en mans: "Tillkallen därvid två av edra män som vittnen, men kunna ej vittnena vara två män, så vittne en man och två kvinnor av dem I godkännen som vittnen, på det att ifall den ena skulle fara vilse, den andra må påminna henne." (2:282) Det är också på grund av denna naturliga vekhet hos det "svaga könet" som mannen har fått på sitt ansvar att tillgodose hennes behov. Rättvisan och barmhjärtigheten kräver att hennes rygg inte ska knäckas genom att alltför tunga bördor läggs på henne: "därför att de (männen) söder för dem (kvinnorna) med sina medel" klargör denna punkt. Det är smärtsamt att se hur de icke-islamiska samhällena tvingar det svagare könet att bära dubbel ansvarsbörda och maskerar detta tyranni" genom att kalla det "kvinnornas emancipation" och "jämställdhet mellan könen". Vad innebär då denna "emancipation"? Det krävs fortfarande av kvinnan att hon skall påtaga sig sitt naturliga ansvar för barnafödande och barnuppfostran. Mannen delar inte - och kan av naturen inte dela - hennes graviditet, förlossning eller amning; inte heller kan han på samma sätt som modern sköta övervakandet och omhändertagandet av barnet eller alla de andra, mångfaldiga uppgifter som är förknippade med "moderskapet". Kvinnan måste ensam bära denna börda. Men till dessa livslånga heltidsplikter lägger nu mannen också på henne ansvaret att dela hans kamp för bägges uppehälle!! Det starkare könet har alltså "frigjort" det svagare könet så att hon skall kunna dela hans börda utan att han själv blir tvungen att dela hennes. Stackars kvinna; hon är ännu alltför berusad av de kraftfulla slagorden om "frigörelse" och "emancipation" för att kunna inse att det inte är fråga om något annat än ett slugt knep från mannen sida för att lasta över sina egna plikter på hennes redan tyngda skuldror. De katastrofala konsekvenser - sociala, familjemässiga och ekonomiska - som blir följden av kvinnans inträde på arbetsmarknaden är alltför talrika för att kunna anges här.
Mannen har, på grund av sin fysiska och intellektuella styrka samt sin skyldighet att försörja henne, utsetts till kvinnans beskyddare. Därför är kvinnan också förpliktigad att lyda sin man. Den Helige Profeten har sagt: "De kvinnor som är mest hedervärda i Allah's ögon är de som lyder sina män och som stannar inom hemmets väggar." Om kvinnan håller sig inom sina naturliga gränslinjer och, genom att lyda sin man, uppfyller de plikter som Skaparen ålagt henne, då fullgör hon sitt ansvar och förtjänar förvisso att kallas "den mest hedersvärda bland kvinnor". Jag vet att förespråkarna för likhet mellan könen kommer att opponera sig mot denna rättframma princip. Men i hushållsangelägenheter liksom inom samhället som helhet är en högsta styrande ett MÅSTE. Ingen sammanslutning eller institution kan fungera utan en ledare; till och med inom idrottsklubbar behöver man en ordförande och en sekreterare. Är det då inte märkligt att det bara är familjesituationen, utgångspunkten för att framgång och välstånd, som anses så oviktig att den inte behöver någon auktoritet? Vi har härovan förklarat att mannen besitter en naturlig förmåga att uppfylla denna ledarroll, medan kvinnan behöver en man som lockar fram hennes naturliga förmågor. Med poeten Iqbal's ord: "Mannens dygder uppenbaras utan någon yttre hjälp; men kvinnans dygder är beroende av någon annan (dvs en man) för att lockas fram." Antropologerna kan tala om för oss att kvinnlighetens första stadium var när 'familjen' ännu ej blivit en etablerad institution. Kvinnan var under den perioden fri från alla band och var i alla avseenden sin egen härskare. Men just på detta stadium var hon också utan all heder och åtnjöt ingen respekt. När 'familjen' etablerats började situationen att förändras. När hon hamnat inom familjens krets förlorade kvinnan sin frihet och blev tvingad att underkasta sig många restriktioner. Men samtidigt fick hon också hög prestige och åtnjöt en respekt som hon tidigare inte kunnat föreställa sig. En intressant fråga har framställts av en författare i just detta ämne. Han ställer frågan: "Om det förhåller sig så att civilisationens framsteg och mänsklig fulländning inte betyder något annat än att kvinnan uppnår fullständig frihet och inte längre behöver lyda sin man; hur kommer det sig då att de primitiva stammarna erkänns som företrädare för världens högsta civilisation, eftersom männen i dessa stammar nöjer sig med att sitta och slöa medan kvinnorna är "fria" att utföra allt arbete?" "Emancipationen" har lett fram till att många västerländska kvinnor skyr äktenskapet. Med en västerländsk socialarbetares ord, "känner dessa kvinnor avsky för civilisationens grundläggande faktor, nämligen 'äktenskapet'." De har fullständigt förlorat de behov och känslor som normalt finns hos kvinnor i deras åldersgrupp. Nu är de varken män eller kvinnor; de har utvecklats till ett neutralt "kön". De är inte "man" , därför att de i anatomiskt avseende skiljer sig från männen och de är inte heller "kvinnor", därför att deras aktiviteter och känslor är motsatta en kvinnas. Man kan inte gå ombord på två båtar samtidigt. Om en kvinna lägger ner all sin tid på att förtjäna sitt uppehälle, berövar hon sina barn deras naturliga rättighet till "moderskärlek och omsorg". 1971 innehöll "the Sunday News" (Dar-es-Salam) en artikelunder rubriken EN STOR BÖRDA LÄGGS PÅ MODERN. Följande stycken belyser klart detta djupt rotade problem: "Tag till exempel modern som arbetar på kontor. Hennes första omsorg innan hon börjar sin anställning gäller hennes barn." "Hon måste förvissa sig om att den barnsköterska hon anlitat är lämplig (vilket i sig ofta är en önskedröm, eftersom nästan ingen längre har råd att anställa en barnsköterska) - någon som är varmhjärtad och kan ge barnen massor av kärlek i deras mors frånvaro: detta är den slags barnsköterska modern vill ha åt sina barn." "En mor märker att föräldrarnas kärlek till barnet faktiskt är något oersättligt och att den är av vital betydelse för barnets utveckling. Det är den som ger näring åt barnets uppväxt." "Men, vem skall betala för barnsköterskan eller barnvakten? Problemet är svårt nog även för en arbetande gift mor." Hon fortsätter:"Men deras främsta omsorg gäller barnen. Liksom de måste avsätta tid för sitt arbete, måste de göra samma sak i fråga om sina barn." "Tag som exempel en kvinnlig lärare med två barn. Undervisning kräver många timmars hängivet arbete och dessutom extra förberedelsearbete hemma.""En lärarinna som också är mor måste planera sin tid mycket noggrant. Hemarbetet inkräktar på den tid som skulle ha använts till umgänge med barnen efter att hon varit hemifrån hela dagen." "Det finns barn som är särskilt ostyriga. De måste tas om hand med vänlig bestämdhet, men fler lektioner väntar på att förberedas. Hon måste bokstavligen försöka dela upp sig själv i två personer!" "De flesta mödrar tycker om att laga mat, och därför föredrar de att själva stå för matlagningen även om de har någon anställd för detta ändamål. Efter kontorstid går de så till marknaden och handlar för att kunna tillreda en måltid efter eget val - och kunna ge sin make den mat hon vet att han tycker om." "Men i realiteten betyder detta att hon fördubblar sina arbetsupp gifter; oaktat det faktum att alla kvinnor inte med nödvändighet är förtjusta i matlagning." Ovanför artikeln var följande ord tryckta i fet stil: "Barnen börjar bli ett problem för den moderna arbetande kvinnan i Afrika." Slutligen föreslog artikelförfattaren pliktskyldigast detta intressanta botemedel: Den fråga vi här ställer lyder: "Hjälper den tanzaniske mannen till med matlagningen eller med andra av de hushållsgöromål som tidigare vilat på kvinna?" "Om en man och hans hustru båda är karriärmänniskor, kräver socialismens regler att bägge tar på sig lika stora delar av hushållsarbetet. Eftersom detta uppenbarligen inte är fallet, innebär det att socialismen inte har nått innanför hemmets väggar, som är den plats där socialismen rätteligen borde ha börjat." Men frågan är denna: Om föräldrarnas kärlek är oersättlig; hur skall då en barnsköterska kunna ge denna kärlek och omsorg? Om kvinnornas emancipation och "socialismen" betyder att kvinnan får dubbla plikter (moderskap och försörjning) och även mannen måste påtaga sig dubbla plikter (försörjning och matlagning); är det då inte mycket bättre och mindre betungande för dem bägge om var och en fullgör sin egen naturliga, enda skyldighet utan att tränga in på ? Detta skulle dessutom ha den fördelen att den andres ansvarsområde . I antalet ungdomsbrottslingar reducerades, därför att barnen då skulle växa upp med en moders ömma och förstående kärlek. Vi kan sammanfatta detta med Kenneth Walker's ord: "Inte bara hennes fysiska utan också hennes psykologiska konstitution är inriktade på moders funktionen. På motsvarande sätt är en man både psykologiskt och biologiskt utrustad för uppgiften att ta till sig en kvinna och sedan beskydda hans och hennes gemensamma hem och familj." "En kvinnas anlag för fysiska och intellektuella bemödanden i den primitiva kampen för existensen är mindre än mannens. Det händer att kvinnor besitter dessa mer maskulina egenskaper och genom egna ansträngningar lyckas uppnå en position i samhället, men detta är inte hennes naturliga roll. Biologiskt sett har den kvinna som utkämpar sina egna slag förflyttat sig från den sfär för vilken naturen utrustat henne och i stället trängt in i en sfär som rätteligen ej tillhör henne. Det faktum att hon ofta lyckas åstadkomma mycket gott i sin nya aktivitetssfär påverkar inte denna princip. Emotionellt och biologiskt är hon skapad för moderskapsuppgiften och det var mannen hon var ämnad att sätta sin lit till - inte bara för sin egen försörjning utan också för sina barns." Urdu-poeten Iqbal har pekat på detta faktum med följande ord: "Om det västerländska uppfostringsidealet betyder 'moderskapets' död, då är denna uppfostrans ideal, i tänkarnas ögon, DÖD." Vi har behandlat detta ämne ganska noggrant, för att läsarna därigenom till fullo skall förstå den visdom och de fördelar som ligger bakom Islams restriktioner för kvinnan. Tack vare dessa regler har muslimska kvinnor kunnat leva sitt liv fridfullt och naturligt under de senaste fjortonhundra åren. De har lyckats förbli trygga och immuna mot den degradering som andra kvinnor utsatts för ända fram till slutet av förra århundradet. Vi är förvissade om att de, om de fortsätter följa de islamiska reglerna, kommer att förbli skyddade mot den nutida depraveringen på samma sätt som de räddat sig från misstag i det förflutna.
Vi nämnde i Del 2 att föräldrarna är Herrar i bildlig bemärkelse över barnen. Denna regel har inget undantag vad pojkar beträffar. Men i fråga om flickor upphör föräldrarnas förmyndarskap i och med döttrarnas giftermål och deras män blir sedan deras förmyndare. En kvinna frågade en gång den Helige Profeten: "Allah's budbärare, vem har den största rätten över en man?" Den Helige Profeten svarade: "Hans föräldrar." Då frågade hon: "Och vem har störst rätt över kvinnan?" Han svarade: "Hennes man." En annan gång sade några människor till den Helige Profeten: "Vi såg några som bugade sig inför andra familjemedlemmar." Den Helige Profeten svarade: "Om jag hade tillåtit någon att buga sig för någon annan, skulle jag ha befallt kvinnan att buga sig för sin make." al-Imam Ja'far as-Sadiq (f ö h) sade: "Allah gav den Helige Profeten budskapet: "Säg Fatimah (f ö h) att hon ej skall trotsa Ali (f ö h) ty om han någonsin blev missnöjd (med henne) skulle Jag bli missnöjd på grund av hans missnöje." Det var utifrån detta som den Helige Proften sade till Fatimah (f ö h): "Fatimah, om en kvinna så tillber Allah i sjuttio tusen år men dör i ohörsamhet mot sin make (och maken följaktligen var missnöjd med henne), skall hon tillhöra Helvetets invånare."
Vi måste komma ihåg att en regel som grundar sig på tyranni eller orättvisa aldrig kan bli bestående. Därför har mannens auktoritet inte grundats på fruktan utan på kärlek. Allah säger:"Till Hans tecken hör ock, att Han skapat hustrur åt eder bland eder själva, att I mån bo tillsammans med dem, och stiftat inbördes kärlek och barmhärtighet; häri finns sannerligen tecken för människor, som tänka efter." (30:20) I denna ayah (vers) har två ord, 'kärlek' och 'barmhärtighet' använts för att beteckna den äktenskapliga kärleken. Den pekar på den subtila skillnaden mellan mannens och kvinnans kärlek. Kvinnan älskar, generellt talat, sin make mer hängivet än han henne. Hon ger honom sin kropp och själ. Ordet 'kärlek' beskriver denna aspekt. Mannens kärlek till hustrun, å andra sidan, är färgad av hans natur liga överlägsenhet gentemot henne - i hans fall är det inte fråga om att 'ge upp sig själv' för hustruns skull. Härav ordet 'barmhärtighet'. Denna kärlek och lydnad är emellertid en förutsättning för uppfyllandet av de två viktiga förpliktelserna som nämnts tidigare: Hemmets skötsel och fortplantningen.
Först och främst är det av essentiell betydelse att hustrun betraktar mannens inkomster (hur stora eller små de än må vara) som bättre än hela världens rikedomar. Därefter bör hon försöka hålla hushållets utgifter inom de givna ekonomiska ramarna. Som den Helige Profeten sade: "Den kvinna som är nöjd med det levebröd som Allah ger hennes man och som inte kräver mer av honom än han förmår ge, skall Allah ge sjuttio tusen klädnader i Paradiset." Till de som kränker denna etik har den Helige Profeten sagt:"Den kvinna, som kräver mer av sin man än han förmår ge och inte är nöjd med det levebröd han har att erbjuda henne - vare det sedan knappt eller rikligt - och inte är nöjd med den försörjning hon får från Allah; den kvinnan kommer att vara bland dessa vars goda gärningar ej blir godtagna och vars synder inte förlåtes och med vilka Allah kommer att förbli missbelåten, för såvida hon ej ångrar sig." Det är ett faktum att många hushållsuppgifter frestar på tålamodet. Det är därför som Islams Lagstiftare har utlovat evig välsignelse som belöning för sitt slit. Den Helige Profeten sade: "Om - när kvinnan lagar mat - matoset framkallar tårar i hennes ögon, skall Allah ge henne samma belöning som Han ger de stridande (på Allah's väg) vars ögon tårades av fruktan för Allah." Om kvinnan har någon som hjälper henne med hushållsarbetet och hon således får lite ledig tid över, skall hon inte slösa bort den. I stället skallhon använda denna dyrbara tid till nyttiga aktiviteter i hemmet. "Det bästa göromålet för en kvinna är att spinna; ty för varje tråd hon spinner blir en synd förlåten och en god gärning belönad." Med följande ord vill man dra hennes uppmärksamhet mot vikten av en god skötsel av hushållet. "Den kvinna som i sin makes hem, i gott syfte, flyttar ett föremål från en plats till en annan, betraktas av Allah med barmhjärighet och den som Allah ser på med barmhjärighet, skall aldrig straffas."
Mänsklighetens framsteg, ja själva dess existens, är beroende av denna viktiga funktion; och så gott som allt det ansvar som är förknippat därmed vilar på kvinnan. När en kvinna på detta sätt välsignas, fullgör hon i själva verket sina förpliktelser mot mänskligheten. Islam har inte förbisett det oavbrutna arbetet och den smärta som hänger ihop med denna viktiga funktion. Islam lovar henne stora belöningar och obegränsade välsignelser som kompensation för denna svåra uppgift. Kvinnan måste i detta sammanhang genomgå fyra stadier: (1) Befruktning; (2) Förlossning; (3) Amning; (4) Rätt fostran av barnen. Enligt den Helige Profeten får hon eviga belöningar för vart och ett av dessa stadier: Första stadiet: När en kvinna blir havande kan hon (under sin graviditet) liknas vid en människa som ständigt fastar, ber och utför jihad (heligt krig) med både sin själ och sina tillgångar, på Allah's väg. Andra stadiet: När hon framföder barnet, får hon en belöning så stor att den aldrig kan föreställas på grund av sin storslagenhet! Tredje stadiet: När kvinnan ammar sitt barnfår hon samma belöning som tillfaller den som friger en slav (av Profeten Ismail's barn) vid varje amning. Fjärde stadiet: Uppfostran av barnen; - Detta har redan behandlats i kapitlet om barnets rättigheter. Följande utdrag ur en hadith (traditionen) måste läsas noggrant: "Den Helige Profeten sade till sin dotter Sayyidah Fatimah (f ö h): "Fatimah, det åligger kvinnan att ej lägga fram åt mannen det som ej tilltalar honom; även så att hon skall vakta på sig själv såsom hans förtrogna; vara lojal mot honom i hans närvaro såväl som i hans frånvaro; skall vakta sin tunga (för orättvisor mot honom); skall ta hand om honom när han behöver tas om hand; skall tillgodose hans behov och vaka över hans hälsa; ty detta att hon ser till sin man är en handling av gudsdyrkan; och hon skall ej inbjuda någon till hans bord utan hans medgivande; och hon skall vara tillfreds med den försörjning som Allah givit henne; och hon skall ej överge sin man, ty om hon lämnar honom, då skall varken fasta eller allmosor godtagas av Allah förrän hennes man förlåtit henne."
Denna ayah (vers) kullkastar myten om "den muslimska kvinnans slaveri", som är målet för de många attackerna från okunniga västerländska orientalister. För att uppnå välbefinnande och harmoni i hemmet, var det nödvändigt att ge mannen en verkställande auktoritet över kvinnan. "Männen vare kvinnornas föreståndare på grund av det företräde, som Gud givit somliga framför andra" pekar på detta faktum. Bortsett från detta har bägge parter fått välbalanserade rättigheter. Varje "halva" har givits alla nödvändiga rättigheter - utan någon reservation. I enlighet med sunt förnuft och i enlighet med Islams shari'ah är, som vi nämnt tidigare, mannen ansvarig för sin hustrus försörjning och med tanke på detta ansvar har hon också fått en auktoritet som i sin tur är baserad på kärlek. Det framgår utifrån ovanstående att allt en kvinna behöver för sin sinnesfrid, andliga välbefinnande och materiella komfort kan klassificeras under två rubriker: (1) Hängiven kärlek; och (2) Tillräcklig försörjning. Om man betraktar den långa listan av krav från förespråkarna för kvinnans frigörelse, kommer man att finna att alla dessa krav - vilka i sig är fullt berättigade - ryms inom dessa två rättigheter. Islam har med eftertryck beordrat männen att inte på något sätt hindra sina hustrur från att utnyttja sina rättigheter. Den Helige Profeten har sagt: "Den kvinna som med sin onda tunga orsakar sin make lidande skall vara den första som träder in i Helvetet; och sammaledes skall hennes man om han behandlar henne orättvist."
Al-Imam Ja'far as-Sadiq (f ö h) sade: "Jag är förvissad om att ju mer en man förbättras i detta (dvs Tro och Islam), desto mer ökar hans kärlek till (sina) kvinnor." Ayah'n (versen): "Och Han har skapat hustrur åt eder bland eder själva, att 1 mån be tillsammans med dem, och stiftat inbördes kärlek och barmhjärtighet" visar att den äktenskapliga kärleken är en Nåd från Allah; och ju starkare tron på Allah är, desto starkare är denna Guds Nåd över det äkta paret. Utifrån detta har al-Imam Ja'far as-Sadiq sagt:"Kärlek till kvinnan ligger i profeternas karaktär."Den Helige Profeten har i enlighet med detta sagt:"Må det bli känt att den bäste av eder är den som är bäst för sina kvinnor. Och jag är den bäste för mina kvinnor." Likaledes sade han: "Allah har barmhärtighet med den av sina tjänare som skapar ett gott förhållande mellan sig själv och sin hustru; ty Allah har förvisso givit honom myndighet över henne och har utsett honom till hennes beskyddare." I den islamiska shari'ah understryks det kraftigt att en man bör träda in i sitt hem med ett leende på sina läppar. Hemmet kan bli ett paradis om denna regel följs samvetsgrant. I kapitel 25 nämndes att den "mest hedersvärda kvinnan" är hon som lyder sin man. Ovannämnda ahadith visar att den "bäste mannen" är den som behandlar sin hustru med vänlighet och barmhärtighet. Dessa ahadith förklarar till fullo följande ayah: "Kvinnorna hava ock samma rättighet emot mannen som mannen emot dem, såsom tillbörligt är." (2:228).
I mången ayah i Koranen har Allah uppmanat mannen att behandla sin hustru med mildhet och vänlighet. Förutom ovannämnda ayah finns en annan som säger: "Och lev med dem (kvinnorna) i vänlighet och rättvisa!" "God behandling" innebär enligt ahadith att hustrun skall tillförsäkras, så långt det är möjligt, samma levnadsstandard som den hon haft i föräldrahemmet - för att hon inte ska behöva ställas inför materiell obekvämlighet och psykisk nedstämdhet. Men om mannen till följd av begränsade ekonomiska resurser inte är i stånd att ge henne denna standard skall han inte klandras för detta:"Men låten dem få underhåll, den förmögne efter sina tillgångar och den obemedlade efter sina tillgångar." (2:237) al-Imam Ja'far as-Sadiq (f ö h) sade: "De som står i beroendeförhållande till en man är dennes fångar. Och de av Allah's tjänare som är mest älskade av Honom, är de som behandlar sina fångar bäst." På samma sätt har al-Imam Musa al-Kazim (f ö h) sagt: "De som står i beroendeförhållande till en man är dennes fångar. Om alltså Allah gynnar någon med sina välsignelser bör han öka utläggen för sina fångar; gör han inte detta kommer sannolikt dessa välsignelser att upphöra." Enligt shari'ah får hustrun sitt underhåll i utbyte mot sin lydnad. För såvitt hon inte förvägrar sin make hans äktenskapliga rättigheter, är hon berättigad till sitt underhåll. Om mannen på grund av finansiella svårigheter inte helt kan fullgöra denna skyldighet kommer han att stå i skuld till henne för motsvarande summa och måste återbetala detta belopp så snart han åter får in pengar. Försörjningen av hustrun utgår i korthet från en "ge-och-ta" -basis och mannen måste under alla förhållanden betala. al-Imam Ja'far as-Sadiq (f ö h) har sagt: "Förbannad vare den man som åsidosätter dem som är beroende av honom."
Som vi nämnt tidigare, dominerar kvinnans känslor över hennes intellekt. Om en flicka inte uppfostras korrekt i enlighet med den islsmiska etiken, har hon en benägenhet att bli hetlevrad och skarptungad. Mannen, å andra sidan, är inte i samma grad styrd av sina känslor. Därför har Islam uppmanat mannen att ha tålamod och fördragsamhet med kvinnans temperament. Mannen måste vara tolerant mot sin hustru och alltid ta hänsyn till hennes medfödda vekhet och komma ihåg att hon av naturen är känslostyrd. Allah säger: "Umgås med dem såsom tillbörligt är: Om I haven motvilja för dem, så kan det hända, att I haven motvilja för något, vari Gud nedlagt mycket gott." (4:23) Man kan inte förneka att detta är en mycket svår uppgift som ibland kräver en hel del tålamod. Allah säger i Koranen: "Bland dem finns ock de, som säga: "Herre, giv oss gott i detta livet och gott i det tillkommande och bevara oss för eldens pina." (2:197) Det finns fler förklaringar till denna ayah. Amir al-mu'minin 'Ali (f ö h) sade: "'Denna världens goda' betyder en godhjärtad kvinns; gott i det tillkommande livet innebär 'huru'l'in' och 'skärselden' innebär en hustru med låg karaktär." (Tafsir Safi) När man säger att en hetlevrad hustru med låg karaktär är lika med skärselden beskriver man verkligheten på bästa möjliga sätt. Men vi bör alltid ha dessa ahadith (traditioner) i åtanke: "Ibrahim (f ö h) klagade förvisso inför Allah över sin hustru Sarah' s dåliga humör. Då sände Allah ett budskap till honom: "Sannerligen, en kvinna är som ett revben - om du försöker räta ut det, brister det, och om du låter det vara som det är, kommer du att dra nytta av det." I korthet: Många ayat (verser) i Koranen och otaliga ahadith (traditioner) uppmanar det gifta paret att stärka bandet av ömsesidig kärlek och tillgivenhet så länge de är bundna vid varandra med de äktenskapliga banden; även om det skulle innebära självförnekelse och extraordinärt tålamod. Det är genom att följa denna princip som människor kan få frid i denna värld och lycka i den tillkommande.
Islam är medveten om att filosofiska teorier ensamma inte banar väg för en bättre värld. Det är de praktiska, konkreta lagarna och reglerna som skapar fred och sämja i ett hushåll. Moralpredikningar är av noll och intet värde för den vanliga människan om de inte är fast baserade på sunt förnuft och ligger inom ramarna för hennes fattningsförmåga. Det idealiska islamiska äktenskapet är ett i vilket det finns ömsesidig kärlek och respekt mellan parterna och där bägge samvetsgrant tar hänsyn till den andres rättigheter. Men denna värld består inte bara av gudfruktiga och medkännande människor. Det finns många hårdhjärtade män och kvinnor; dessa människor bryr sig inte om den skada de åsamkar det islamiska samhället genom sitt dåliga beteende och sitt nonchalerande av den islamiska shari'ah's ideal. Det hår varit nödvändigt att utforma vissa regler för att korrigera deras beteende. Varför uppstår konflikter? Huvudorsaken till äktenskapskonflikterna är negligerandet av ens förpliktelser gentemot den andra parten. Detta negligerande kan föreligga antingen från mannens sida, från hustruns eller från bägge sidor. Islam har fastslagit klara regler för var och en av dessa situationer.
Om hustrun åsidosätter sina förpliktelser och skapar problem för sin man, har tre åtgärder beskrivits; steg för steg. Allah säger i Koranen: "Och vad dem beträffar, av vilka I frukten uppstudsighet, så varnen dem, skiljen dem från bädden och agen dem, men om de då lyda eder, så söken ej sak med dem. Gud är förvisso hög och stor." (4:38) Första steget: Först skall mannen tillrättavisa hustrun och uppmana henne att ändra sitt beteende. I detta första stadium kan goda råd och gemensam diskussion vara mycket fruktbart, medan hårda metoder kan framkalla en icke önskvärd reaktion. Andra steget: Om den första åtgärden misslyckas, betyder det att missförhållandet är djupare rotat. Då bör mannen lämna hustrun ensam i hennes bädd. En sådan tyst protest kan få hustrun att ta reson och konflikts orsaken på detta sätt avlägsnas. Tredje steget: Men om hennes arrogans har nått den yttersta gränsen och hon är oemottaglig för både tillrättavisningar och för den tysta protesten, då är den "milda" behandlingen till ingen nytta. I ett sådant extremfall tillåts mannen att aga henne. Om ett resonabelt beteende inte kan uppväcka hennes varmare känslor är en mer brysk attityd det enda alternativ som återstår. Men denna "hårda" attityd måste även den uppmjukas av mildhet, al-Imam Muhammad al-Baqir (f ö h) sade: "Detta innebär förvisso ett slag med en tandpetare." Shari'ah säger att slaget inte får vara så hårt att det bryter något ben i kroppen eller lämnar röda märken eller blåmärken. Inte heller tillåts han att slå henne i ansiktet eller upprepade gånger på någon annan kroppsdel. Om dessa åtgärder avlägsnar missnöjesyttringarna skall mannen omedelbart börja behandla hustrun vänligt och korrekt igen. Den sista meningen i ovannämnda ayah (vers) pekar på denna aspekt: "men om de då lyder eder, så söken ej sak med dem". När mannen gör orätt Om, å andra sidan, mannen är den som handlar orätt och negligerar sina förpliktelser mot hustrun, då skall hon först och främst försöka få till stånd en försoning med honom. "Och om en kvinna befarar hårdhet eller avoghet av sin make, så drabbar ingendera någon skuld, om de bilägga saken sinsemellan i godo, ty förlikning är bäst." (4:127) Om denna metod misslyckas, har hon rätt att föra saken inför Hakim ash-Shari'i (Qadi eller mujtahid) som har myndighet att bilägga dispyten helt efter egen bedömning.
Om bägge åsidosätter sina förpliktelser emot varandra, behövs det någon utomståendes hjälp för att få ett slut på konflikten. Därför har Allah befallit: "Om I befaren oenighet mellan de båda, så skicken åstad en skilje domare av hans och en skiljedomare av hennes släkt. Vilja dessa ställa till rätta, så åstadkommer ock Gud sämja mellan dem; Gud är förvisso den Vetande, den Insiktsfulle." (4:39) Detta skiljedomsförfarande kan tillgripas även i de första två fallen när bara en av parterna är felande.
Oenigheten kan ibland bli så svårartad att alla lösningar omöjliggörs, med följd att familjelivet blir fullständigt outhärdligt. I sådana fall återstår endast två alternativ: 1. att låta paret bli kvar i samma situation, vilket, med Koranens ord, är "Skärselden". 2. att lösa dem från äktenskapsbanden, så att de båda kan finna en annan, lämpligare livskamrat. Sunda förnuftet säger att det sistnämnda alternativet är det bästa; och Islam har antagit just detta. Inom kristenheten föredrar man det förstnämnda alternativet, dvs tvingar det &ta paret att fortsätta leva som man och hustru även om de hatar varandra intensivt. Detta ställningstagande grundar sig på följande ord, vilka påstås ha yttrats av Kristus: "Det är ock sagt: 'Den som vill skilja sig från sin hustru, han skall giva henne skiljebrev'." "Men jag säger eder: Var och en som skiljer sig från sin hustru för någon annan saks skull än för otukt, han bliver orsak till att äktenskapsbrott begås mot henne. Och den som tager en frånskild kvinna till hustru, han begår äktenskapsbrott." (Matteus 5:31-32) Skall yttringar av mänsklig svaghet bestämma vad som förgiftar atmosfären i hemmet? År inte häftigt humör och åsidosättandet av varandras rättigheter en lika vanlig orsak till djup missämja i äktenskapet? År inte underlåtande av försörjningsplikten, illojalitet, svek och ohörsamhet tillräckligt för att förvandla hemmet till ett helvete? Det är inte nödvändigt att här understryka den vishet som ligger till grund för Islams rekommendation till skilsmässa i de fall då alla andra lösningar misslyckats. Det räcker med att konstatera att nu för tiden till och med anhängare av sådana religioner som inte tillåter skilsmässa vänder sig till sina förtroendevalda för att söka få till stånd ett införande av "skilsmässa" i sina respektive länders lagstiftning ibland i öppen opposition mot sina egna kyrkor och religioner. Den hinduiska religionen erkänner inte skilsmässa; ändå införlivade hinduerna för några år sedan skilsmässas med sin lagstiftning genom "the Hindu Code Bill". Den anglikanska kyrkan motsätter sig skilsmässa; ändå har anglikanerna genom ett beslut i parlamentet (i vilken alla biskopar är medlemmar) givit sig själva rätten till borgerlig skilsmässa. Och här får vi några intressanta glimtar: statsöverhuvudet är också den anglikanska kyrkans överhuvud och skall som sådan upprätthålla tesen om skilsmässors illegitimitet. Samma monark signerar, i hans/hennes egenskap av statsöverhuvud, parlamentsbeslutet som legaliserar skilsmässor. Varför fick inte Kung Edward VIII äkta en frånskild kvinna, när samtidigt hundratusentals av hans egna undersåtar skilde sig med hans godkännande? Betyder detta att de kristna har två uppsättningar lagar: en för noblessen och en för gemene man? Även den romersk-katolska kyrkan är fanatisk motståndare till skilsmässor. Men ställda inför livets hårda realiteter har de funnit på ett sätt att upplösa äktenskapet utan att behöva kalla förfarandet för "skilsmässa". Om man har Job's (Ayyub) tålamod och Qarun's pengar kan man i de romersk-katolska länderna få ett tillkännagiv ande från Vatikanen som deklarerar att äktenskapet ifråga var ogiltigt redan från början. Uppfinningsrikt, eller hur? Den enda stötestenen är att detta är något som kan genomföras endast av väbärgade storpampar. "Under senare år har påven Paulus VI strömlinjeformat denna tungrodda process, som tidigare kunde dra ut ett fall så långt som tjugo år i tiden. Men trots Vatikanens ansträngningar att begränsa lagsökningsavgifterna förblev expeditionskostnaderna höga. De kunde ibland rusa upp till tusentals dollar, vilket fick till följd att äktenskapsannulering blev möjlig endast för de välbärgade." (Times, 13 nov. 1972). Och hur en annan aspekt: Om äktenskapet var ogiltigt redan från början, vilken status har då barnen i det äktenskapet? År de också illegitima? I Italien motsatte man sig, under tryck från Vatikanen, det allmänna kravet på legalisering av skilsmässa. Nu har även där ett parlamentsförslag gått igenom och blivit lag. Så snart förslaget lagfästs ansökte tusentals människor om skilsmässas - av vilka de flesta hade levat separerade från sina äkta hälfter både tjugo och trettio år. Alltför mycket lidande läggs på mänskligheten genom sådana doktriner. De orsakar inte bara lidande utan tjänar även som uppmuntran åt frustrerade individer att hänge sig åt synd. Kan ett äkta par som levt separerade i tjugo eller trettio år förbli kyska? De kommer med säkerhet att hitta partners som kan tillfredsställa deras naturliga behov olagligt, givetvis.
Eftersom separation är ett resultat av oåterkallelig missämja, kan den indelas i samma tre typgrupper som nämndes i kap. 34: 1. Talaq: Detta översätts vanligen med "skilsmässas". När mannen fått nog av sin hustrus dåliga beteende och vill upplösa äktenskapet, kallas det "talaq" med islamisk terminologi. "Profet, när I skiljen eder från hustrurna, så skiljen eder från dem vid deras bestämda tid. Fören räkning över den bestämda tiden." (65:1) 2. Khul: Om kvinnan lider av mannens dåliga behandling och önskar bli fri från honom i utbyte mot något slags vederlag, kallas detta 'khul"'. "Om I verkligen frukten, att de ej skola kunna iakttaga Guds stadgar, så drabbar dem ingen skuld i fråga om det, varmed hon köper sig fri." (2:229) 3. Mubarat: Om båda år trötta på varandra och vill upplösa äktenskapet, kallas detta "mubarat". "Men om de skiljas, kan Gud göra båda rika av sitt överflöd, ty Gud är allenarådande och vis." (4:129) Samtliga dessa tre förfaringssätt för att upplösa äktenskapet år således tillåtna inom Islam. Men i alla tre fallen krävs mannens medgivande för att äktenskapet skall kunna upplösas. Han har auktoritet att verkställa talaq, khul' eller mubarat. Förespråkarna för "jämlikhet mellan könen" kommer naturligtvis att se ogillande även på dessa bestämmelser. Därför år det bäst att nämna att i västerlandet, där kvinnan har fått laglig rätt att skilja sig från sin man, läggs 80% av alla skilsmässoansökningar in av kvinnor. Och många är de män som får vetskap om att hustrun skilt sig från honom först när hon redan är omgift med en annan man. Som vi tidigare nämnt, styrs kvinnans livsinställning av hennes känslor; och om hon får laglig rätt att upplösa äktenskapet ligger det nära till hands för henne att fundera på skilsmässa vid den allra minsta anledning. Koranen förebrår "Bokens folk" för att de tror på vissa delar av Boken men förkastar andra. Ända från första början har de visat denna tendens. Ställda inför de svårigheter som de kristna doktrinerna orsakade, vände de sig till Islam för att där låna ett blad från dess shari'ah och antog därmed principen om skilsmässa. Men de djupt rotade fördomarna mot Islam hindrade dem från att anta den som helhet - med alla dess för denna helhet nödvändiga delar. Man antog skilsmässan som sådan, men ignorerade detaljerna.
I Kalifornien ingicks under ett år 2000 äktenskap och under samma tid beviljades 641 skilsmässor. Det gick med andra ord en skilsmässa på vart tredje äktenskap. De många skilsmässorna i kristna samhällen kan också vara en reaktion mot de kristna kyrkornas oresonliga restriktioner.
Islam tillät i princip upplösning av äktenskapet i alla tre fallen av missämja och tillmötesgår således den mänskliga naturen. Men man har samtidigt ställt så många villkor för skilsmässa att den blir svår att genomföra. Som exempel kan nämnas att mannen måste vara vuxen och vid sina sinnens fulla bruk; att han måste begära skilsmässan av egen fri vilja och avsikt; att begäran måste formuleras på fastställt sätt i närvaro av två erkänt redbara män. Hustrun får ej befinna sig i menstruationsperioden etc., och det äkta paret får inte ha haft sexuellt umgänge efter hennes senaste menstruation. Efter skilsmässan föreskrivs en period av tre månader "iddah"; för den händelse att parterna ångrar separationen och är beredda att återuppta det äktenskapliga samlivet. Om så är fallet, kan skilsmässan dras tillbaka och äktenskapet fortsätta. En annan fördel med denna regel är att på detta sätt förvissa sig om att kvinnan inte är havande med sin frånskilde mans barn.
I samband med dessa villkor har det också understrukits att skilsmässa är i högsta grad ogillad av Allah och Hans Profet. Den Helige Profeten har sagt: 'Det mest ogillade av allt tillåtet är skilsmässa." Den Helige Profeten har också sagt: "Gabriel gav mig vägledning ifråga om (milt sätt) mot kvinnor och gav mig därvid uppfattningen att man ej skall skilja sig från henne utom vid öppen okyskhet." Här säger den Helige Profeten samma sak som tillskrives Kristus i Matteus evangelium. Men se skillnaden i ordval och jämför sedan resultaten av dessa två uttalanden. Injil (bibeln) lägger en onödigt stor börda på den mänskliga naturen, och som ett resultat härav, åsidosatte de kristna dess regler och hängav sig åt otyglad olaglighet. Islam tillät skilsmässa men markerade sitt missnöje med den, förlitande sig på att människans eget samvete skulle få henne att hålla skilsmässorna på ett minimum. Resultatet av detta blev att skilsmässor är någonting sällsynt i det islamiska samhället och att det muslimska hemlivet är så skyddat att ingen icke-muslim kan föreställa sig det.
|
