DEL FYRA SLÄKTINGAR
"Frukten eder Herre, vid vilken I besvärjen varandra liksom vid blodsbanden. Gud är förvisso väktare över eder." (3:1) Den rättighet som de släktingar har vilka inte tillhörde de "beroende" kallas med islamiskt språkbruk för "silat ar-rahim". Ordagrant översatt betyder det "samhörighet genom moderlivet". Eftersom släktingar förenas av födsel betyder denna term i praktiken "att göra väl mot sina släktingar". Det är på denna punkt som den islamiska etiken och principen om ömsesidig kärlek och medkänsla visar Islams skönhet. I del 1 förklarade vi i korthet betydelsen av och förtjänsterna med denna aspekt av den islamiska etiken. Den mänskliga naturens finare instinkter kräver att släktingar skall handla mot varandra utifrån ömsesidig sympati och samarbetsvilja och behandla varandra med vänlighet och mildhet. Förutom de rent andliga förtjänsterna säkerställer "silat al-rahim" också enigheten inom familjen; vissheten om att det alltid finns människor beredda att ge en hjälpande hand vid behov skapar sinnesfrid och ro i hjärtat. "Qat'ar-rahim" (ansträngda familjerelationer), å andra sidan, orsakar stridigheter och konflikter och familjens enighet splittras. Ingen är omedveten om det faktum att oenighet inom familjen alltid för med sig vanära och olycka och lämnar dörrarna öppna mot armod och fattigdom. Koranen och ahadith (traditioner) har kraftigt understrukit dessa aspekter av "silat ar-rahaim" - vilket vi kommer att se på de påföljande sidorna.
Vi har tidigare citerat denna ayah: "Säg: 'vad I än given bort, tillkommer det föräldrarna och närmaste anhöriga'." (2:211) En annan säger: "Än när vi ingingo förbund med eder: 'I skolen ej dyrka någon annan än Gud. Behandlen edra föräldrar väl, så ock edra anförvanter'." (2:77) Dessa två ayat (verser) visar att detta, att göra väl mot sina släktingar i betydelse överträffas endast av lydnaden mot föräldrarna. Den ayah som inleder detta kapitel ger samma intryck. al-Imam Ali ibn Musa ar-Rida (f ö h) har kommenterat denna ayah med följande ord: "Allah har förvisso befallt tre ting tillsammans med tre andra ting och anbefallt fruktan för Honom parad med "silat al-rahim" - av detta följer att den som inte "upprätthåller släktskapsbanden" inte heller fruktar Allah." En annan ayah säger: "Gud påbjuder förvisso rättvisa, välgörenhet och givmildhet mot anförvanter." (16:92) En punkt att begrunda: Hjälp till släktingar faller under både "Rätt visa" och "Välgärningar". Ändå nämner Allah det särskilt; det visar hur betydelsefull denna punkt är i Allah's ögon. För den som vill veta, utifrån uttalanden av Islams sanna ledare, de materiella fördelarna med att "bibehålla släktskapsbanden" kan följande ahadith vara en vägledning. 1) al-Imam al-Hussayn (f ö h) sade: "Den som önskar att hans liv skall förlängas och hans inkomster ökas, bör vidmakthålla släktskapsbanden." Det finns många liknande ahadith från ma'sumim(1) (f ö h); 2) Den Helige Profeten sade: "Det händer förvisso att en man återupptar släktkontakterna när endast tre år återstår av hans liv. Allah förlänger då hans liv med trettiotre år; och det händer förvisso också att en man bryter släktskapsbanden när trettio år ännu återstår av hans liv. Allah förkortar då den mannens liv så att endast tre år återstår". al-Imam Ja'far as-Sadiq ( f ö h) har beskrivit två händelser som visar sanningen i detta; men utrymmet tillåter inte här att återge dessa. 3) al-Imam Ja'far as-Sadiq (f ö h) berättar att den Helige Profeten sagt: "Bibehållande av släktskapsbanden lägger grunden till hem, förlän ger liv och ökar välståndet, om det så är frågan om otrogna." 4) Den Helige Profeten sade: "En del människor vandrar den orätta vägen och begår synder, men de behandlar sina släktingar väl. För denna silat ar-rahim ökas deras förmögenhet och deras liv förlänges. Hur stor skulle då inte deras belöning ha varit om de varit goda människor?" 5) Det är utifrån detta som Amir al-mu'minin 'Ali (f ö h) sagt: "Människan får aldrig en så snar belöning som för sialt ar rahim." 6) I fråga om denna belöning i det tillkommande livet har den Helige Profeten sagt: "Belöningen för välgörenhet är tiofaldig; och belöningen för att räcka en hjälpande hand är artonfaldig; belöningen för att göra väl mot en troende är tjugofaldig; och belöningen för att göra väl mot en släkting är tjugofaldig." 7) Profeten Musa (f ö h) frågade Allah om belöningen för sialt arrahim. Allah svarade honom: "Musa! Jag förlänger hans liv; Jag lindrar hans dödskval och Paradisets väktare skall bjuda honom att träda in genom den port han själv väljer." Ovannämnda ahadith berättar för oss dels om några av de belöningar som ges redan i denna värld för sialt ar-rahim och om andra som ges i det tillkommande livet. Vad det gäller denna världs belöning så ges de till alla som praktiserar silat ar-rahim - även till icke-troende. Belöningarna är följande:
Men belöningar i det tillkommande livet är beroende av Islam och den sanna tron. Dessa är: a. Silat ar-rahim kompletterar fromheten och fruktan för Allah. Fromhet utan silat ar-rahim är någonting ofullständigt. b. Alla Paradisets portar kommer att vara öppna för den troende som utövar silat ar-rahim. Dåliga eller avbrutna släktskapsband, däremot, stänger en människa ute från alla dessa förtjänster. Det är omöjligt att här återge alla de ahadith som prisar "upprätthållandet av släktskapsbanden". Vi ska emellertid här nedan relatera några få ayat och ahadith rörande "avbrutna släktskapsband", för att på så sätt komplettera ämnet:
Här följer tre ayat (verser): "Som bryta med Gud, sedan det stadsfästs, sönderslita vad Gud befallt att man skall förena och anstifta ofärd på jorden. Det är dessa, som bliva tillspillogivna." (2:25) "Men de, som bryta avtalet med Gud, sedan det stadsfästs, och åtskilja vad Gud befallt att man skall sammanhålla och anstifta ofärd på jorden, dessa äro hemfallna åt förbannelsen; ja, de skola få en svår boning." (13:25) "Kan det hända, att I, om I kommen till makten, anstiften ofärd på jorden eller sönderslita edra blodsband?" "Det är dessas, som Gud förbannat och gjort döva och vilkas ögon Han bländat." (47:24-25) Och några ahadith: 1. Amir al-mu'minin Ali (f ö h) sade i en av sina predikningar: "Jag tar min tillflykt till Allah från de synder som påskyndar döden." Abdullah ibn Kawwa sade: "Amir al-mu'minin, finns det någon synd som påskyndar döden?" Amir al-mu'minin svarade: "Ja, det är att bryta släktskapsbanden. Allah ger förvisso levebröd åt de familjemedlemmar som behåller sin enighet och hjälper varandra om de så är drinkare - och, sannerligen, de familjemedlemmar som avskiljer sig från varandra eller om en av dem bryter kontakten med en annan - dem skall Allah beröva deras försörjning, även om de är fromma människor." 2. al-Imam Muhammad al-Baqir (f ö h) sade: "Min far tillhöll mig sin wasiyyah (sista vilja): Min son, det finns fem personer med vilka du ej skall sitta till bords, ej tala med eller slå följe med". Jag sade: 'Jag bönfaller dig, min far, att säga mig: vilka är dessa fem?" Min far sade: 'Umgås ej med en som överträder Allahs befallningar- ty en sådan man kan sälja dig för ett uns och måhända mindre än så.' Jag sade: 'Min far, vad är då mindre än så?' Han svarade: 'Förhoppningen om ett uns som han ej kommer att få.' Jag sade: 'Och vem är den andre?' Han svarade: 'Fly girigbukens sällskap, ty han skall undanhålla dig sin förmögenhet när du är som mest i nöd.' Jag frågade då: 'Och vem är den tredje?' Han sade: 'Sky lögnarens sällskap, ty han är som en spegel: visar dig de nära tingen som avlägsna och de avlägsna som nära.' Jag sade: 'Och vem är den fjärde?' Han svarade: 'Fly dårens sällskap; han tror sig vilja gynna dig men kommer att skada dig blott.' Jag sade då: 'Min far; vem är den femte?' Han sade: 'Umgås ej med den som bryter familjeband, ty jag har funnit att han förbannas på tre ställen i Allah' s bok.' (Dessa tre ställen är möjligen just de tre ayat som nämns i detta kapitels början.) Salimah (slavflickan hos al-Imam Ja’far as-Sadiq (f ö h) sade: "Jag stod vid al-Imam Ja'far as-Sadiq's dödsbädd. Han förlorade medvetandet men vaknade upp och sade: 'Giv Hasan (Aftas) ibn 'Ali ibn Ali ibn Husayn ibn 'Ali ibn Abi Talib sjuttio dinarer och giv denne så mycket och denne så och så mycket.' Jag sade: 'Du utser till arvtagare den man (Aftas) som överfallit dig med kniv och velat döda dig?' Imamen svarade: 'Vill du ej jag skall vara bland dem vilka Allah prisat för att de upprätthåller familjebanden och om vilka Han sagt: " De, som sammanhålla vad Gud befallt att man skall sammanhålla och rädas för sin Herre och akta sig för en svår efterräkning." (13:21) Sedan sade han: 'Salimah, Allah har i sanning skapat Paradiset och gjort dess doft angenäm. Dess doft sträcker sig till ett avstånd av två tusen år; men den som trotsar sina föräldrar eller bryter familjebanden skall icke få känna dess doft.' Den gudomliga lagens praktiska tillämpning Imamens testamente till förmån för sina släktingar är ett exempel på praktisk tillämpning av följande ord av Allah: Även om denna "Lag" upphäves efter genomdrivandet av successionslagarna tvingar den eviga uppmaningen "detta härrör ur gudsfruktan" de troende att komma ihåg sina släktingar i sina testamenten. Vi kan alla se otaliga exempel på människor som gör väl mot sina släktingar, men sådana fall där man gör gott till och med mot en blodtörstig släkting är mycket sällsynta i mänsklighetens historia. Det är emellertid just dessa exempel som visare den islamiska etikens sanna anda. SILAT AR-RAHIM's KRETS Vilka släktingar skall räknas till silat ar-rahim's krets? I fråga om vilka släktingar är silat ar-rahim ovillkorligen anbefallen? Det är mycket svårt att dra en gräns mellan nära och avlägsna släktingar. En vidsynt person kan bredda kretsen av släktingar hur mycket hon vill. Avståndet eller närheten måste i detta sammanhang ses ur personens egen synvinkel. Det är alltså en fråga om den egna bedömningen. Tio mil är 'långt' i jämförelse med fem mil, men mycket kort i jämförelse med hundra mil. Följande traditionsberättare kommer att förklara denna sak mycket åskådligt: "Abd al-Malik ibn Marwan sade: En dag var vi i sällskap med Mu'awiyah; många quraishiter, däribland fanns några ur Banu Hashim med i samma grupp. Mu'awiyah vände sig mot Banu Hashim och sade: 'Banu Hashim, på vilka grunder förhäver ni er över oss? Kommer vi icke (både Banu Hashim och Banu Umayyah) från samma fader och moder? Och delar vi icke samma hus och födelseplats?' Abdullah ibn 'Abbas svarade: 'Vi förhäver oss över er Rå grund av det med vilket ni (Banu Umayyah) ståtar inför hela Qurayh's stam och med Vilket Quraysh ståtar inför Ansar (Medinas 'hjälpare') och med vilket araberna ståtar inför alla icke-araber. Vi förhäver oss över er på grund av Muhammad (som tillhörde Banu Hashim) och släktskapet med honom. Detta är något du ej kan förneka, det är ett faktum, från vilket du icke kan fly.' Mu'awiyah kunde bara säga: "Ibn Abbas, du har begåvats med en mycket skarp tunga". Detta visar, att om vi ser enbart på det faktum att den Helige Profeten kom från Banu Hashim, då tillhörde inte ens Banu Umayyah kretsen av släktingar. men om vi jämför detta släktskap med det släktmässiga avståndet till Medinas Ansar, då skulle inte bara Banu Umayyah utan också hela Quraysh stam räknas som släktingar till den Helige Profeten. Vad vi vill understryka här är det faktum att ingen matematiker kan lösa detta problem genom att räkna ringarna i familjens stamträd. Vi har anammat det system som shari-ah har föreskrivit i dylika fall; och detta är också vedertaget bruk. I detta syfte bör släktingarna indelas i fyra kategorier: 1. De som finns inom den förbjudna kretsen (mahram); 2. De som finns utanför den förbjudna kretsen men som ändå tillhör de lagliga arvingarna. 3. De som varken räknas till den förbjudna kretsen eller tillhör arvingarna, men vars äktenskap är känt och man är medveten om att de är ens släktingar. 4. De vars släktskap ej är känt. Det är inget tvivel om att den första och andra kategorin finns inom kretsen för silat ar-rahim och att den fjärde kan uteslutas helt från denna sfär. Men hur skall man ställa sig i fråga om den tredje kategorin? Följande två ahadith ger svaret: 1) al-Imam Ja’far as-Sadiq (f ö h) berättade att den Helige Profeten sagt: "Jag såg en familj framför 'arsh (Allah's Tron), klagande inför Honom över något som hade avskurit familjebanden. Jag frågade Jibra'il (Gabriel): 'Hur många tidigare generationer får de möta?' Jibra'il svarade: 'Sju generationer'." 2. Den Helige Profeten har sagt: "När jag fördes till himlen (mi'raj) såg jag en familj framför 'arsh som beklagade sig över en släkting. Jag frågade familjen: 'Hur många generationer ligger emellan er och honom?' Familjen svarade: 'Vi förenas genom vår fyrtionde förfader'." Det är uppenbart att klagomål över en släkting sju eller till och med fyrtio generationer tillbaka ligger inom rimlighetens gränser bara om bägge parter varit medvetna om släktskapet och om en av dem detta till trots negligerar sina förpliktelser i fråga om silat ar-rahim. Kriteriet för att silat ar-rahim skall vara en bindande förpliktelse är, med andra ord, vetskapen om släktrelationen - inte detta släktskaps avstånd.
Hur uppfyller man silat ar-rahim? Vad är den högsta och den minsta uppfyllelsen? "Att, älska och hysa medkänsla med sina släktingar och att göra väl mot dem", detta är den snävaste definitionen av silat ar-rahim. Alla "sätt" att visa sympati och godhet är en form av silat ar-rahim. Vi nämnde i "Föräldrarnas rättigheter" att vissa av dessa rättigheter gäller 'tillgångar' och andra gäller själen och kroppen. Enligt islam har även släktingarna rätt till viss del av ens tillgångar och likaså viss rätt till ens 'själ och kropp'. Den Helige Profeten sade: "Den som går till sina släktingar för att utföra silat ar-rahim med sitt eget jag och sina tillgångar honom skall Allah ge en belöning så stor som hundra martyrers: och för varje steg han tar belönas han såsom för fyrtio tusen goda gärningar och blir förlåten fyrtio tusen ogärningar. Hans ställning inför Allah förhöjes fyrtio tusen grader och han skall behandlas som hade han dyrkat Allah i hundra år med tålmodighet och odelad uppmärksamhet." I vilka fall är ekonomisk hjälp ovillkorligen anbefallen? Det är obligatoriskt (wajib) i de fall då personen ifråga har tillgångar över efter det att han betalat de nödvändiga utgifterna för sig själv och för dem han försörjer och under förutsättning att släktingen verkligen är i behov av sådan hjälp. Oaktat de villkor som nämns härovan, MÅSTE en muslim hjälpa sina släktingar så mycket som möjligt - även i de fall då penninghjälp inte är wajib (obligatoriskt). Den Helige Profeten sade: "Bistå din släkting om det så endast är med ett glas vatten." Förpliktelsen till kärlek och medkänsla, däremot, är ovillkorlig. Att förhålla sig kärleksfullt till sina släktingar, att med sina handlingar och genom sitt uppträdande visa att man delar deras lycka såväl som deras sorg, att regelbundet besöka en släktings hem, att iaktta den islamiska etiken i släktrelationerna - det är några aspekter av silat ar-rahim och något som man instinktivt känner men inte med full rättvisa kan tolka i skrift. Den Helige Profeten har dragit vår uppmärksamhet mot dessa små ting i det han sade : "Utför silat ar-rahim - om det så endast är med salam (fridshälsning)." Och nu en hadith om den Helige Profeten i just detta ämne: "Det bästa sättet att praktisera silat ar-rahim är att aldrig åsamka någon släkting problem." För dem som har insikt i den mänskliga naturen är denna hadith en källa till visdom. Vi kan sammanfatta denna del i följande slutsatser. 1) Islam har gjort det till ovillkorlig plikt (wajib) att göra väl mot sina släktingar och "brytande av familjebanden" är (liksom olydnad mot föräldrarna) en kardinalsynd för vilken syndaren med största sannolikhet ej blir förlåten. 2) Silat ar-rahim innebär att man ej skall förorsaka sina släktingar några problem, utan uppträda kärleksfullt mot dem i enlighet med Islams etik, dela deras sorg och deras glädje och, om möjligt, hjälpa dem finansiella. 3) Silat ar-rahim omfattar alla släktingar vars släktskap är känt; det gör ingen skillnad om de befinner sig inom eller utanför den 'förbjudna kretsen' (mahram) eller om de tillhör arvingarnas skara eller ej.
Det framkom i del 3 att Islam stöder det enskilda familjesystemet med silat ar-rahim som komplement. Här bör det nämnas att Islams uppfattning om släktskap är så bred att inte ens klansystemet kan jämföras med den i detta avseende. Det visar sig att 'kärlek' och 'samhörighet' har fått sin sanna inne börd endast i den islamiska shari'ah. Utan Islam vore dessa ord som kroppar utan själ. Inget annat system kan uppvisa en sådan öppenhjärtighet; inte heller kan någon "ism" visa fram en sådan övergripande, väldefinierad familjekodex. Den Helige Profeten sade: "Jag blev sänd att fullborda den högsta etiken." Han fullgjorde sin uppgift; hans heliga händer fullbordade den islamiska etiken. Detta faktum är ännu ett bevis på att han var den Siste Profeten och att hans religion är den Sista Religionen". -------------- 1) Den Helige Profeten, hans dotter Fatimah och de tolv Heliga Imamerna.
|
