I Guds Namn Uppenbarelsen
Muhammad brukade sitta där, ensam, i flera timmar och fundera på hela skapelsen. Han hade aldrig blivit störd av någon. Just den här dagen, året var 610, satt han där, ensam med sig själv, och såg på Ka'ba, huset som en gång profeten Abraham byggde för att tjäna Gud. Han undrade varför hans folk istället hade gjort det till ett hus för olika gudabilder. Då visade sig plötsligt en ängel för honom och sade: "Läs." Eftersom Muhammad var analfabet och inte hade något
att läsa, frågade han förvånat: "Vad ska jag
läsa?" Den gudomliga rösten ropade ännu en gång:
"Läs, O Muhammad". Muhammad svarade ännu en
gång: "Vad ska jag läsa? >"Läs upp, i din Herres namn, som skapat.
Som skapat människan av stelnat blod! Läs upp! Ty din
Herre är den nådigaste. Han som undervisat (i att
skriva) med pennan, Som undervisat människan om vad hon
ej visste." Muhammad fick veta att han var utvald av Herren - Allah för att bli Guds budbärare till människorna. Hans uppdrag var att rädda dem från den okunnighet och de eländiga levnadsförhållanden de hade. Han skulle föra dem mot något, som var bättre med hjälp av ett gudomligt budskap, som kallas Islam och en helig bok som kallas Koranen.
Den Arabiska halvön var oerhört intressant för de båda stormakterna, eftersom den var rik på handelsvaror som guld och parfym. Rent geografisk hade halvön också en viktig betydelse - den var på den tiden en genomfartsväg till Indien. Romarna var allierade med Ghassans kungar, som vaktade Arabiens norra gränser. Perserna hade i sin tur allierat sig med Hiras Kungar (Al Manazira) för att kunna stoppa det romerska inflytandet i Arabien. I Arabien hade Al Basus krig mellan olika stammar pågått i 70 år. Krig vid den tiden styrdes inte av några som helst lagar om mänskliga rättigheter. Det fanns ingenting som kunde hindra att besegrade människor föll offer för grymma hämnd. Hus och andra ägodelar kunde plundras och brännas. Män, kvinnor och barn kunde behandlas som ägodelar. Den segrande sidan kunde hyra ut, sälja eller pantsätta dem. Romarna var kristna, men de kristna värderingarna hade ingen stort inflytande på de politiska beslut som togs i interna och externa frågor. De kristna hade, som judarna, splittrats upp i flera olika sekter både i och utanför det romerska riket. Perserna var antingen Magiker eller anhängare av Zaradacktläran. Perserna stöddes av judarna i bekämpandet av de kristna romarna i Bysantinska riket. På Arabiska halvön dyrkade araberna i allmänhet olika gudabilder och stjärnorna. Några av dem gjorde sina gudar av dadlar och när de blev hungriga åt de upp dem. Kristna människor, judar och Magiker fanns också på Arabiska halvön. Oavsett rådande religion har astrologi, trolldom och drömtydning varit populärt över hela världen. Det har gett upphov till mycket vidskeplighet som på olika sätt påverkat individen och hennes sociala förhållanden. I Arabien trodde människorna t.ex. att brinnande eldar kunde ge regn. Ett annat exempel är att om en betydelsefull person dog, spärrades en kamel in i en grop nära hennes grav. Den fick varken vatten eller mat, och när kamelen dog kunde den döden rida på den till domedagen. Socialt sett hade klassväsendet blivit allmänt accepterat De som tillhörde en högre klass hade fler rättigheter och ansågs ha ett högre mänskligt värde än de som tillhörde en lägre klass. Slaveriet var lagligt och slavarna betr aktades inte som mänskliga varelser. Deras herre ägde deras liv och kunde bestämma över det. Slavarna var alldeles för många. I t.ex. det antika Aten var det inte mer än två femtedelar som var fria människor. Kvinnorna var förtryckta. I det patriarkaliska romerska samhället köptes och såldes kvinnan. Hennes liv tillhörde först fadern, och efter giftermålet tillhörde hon sin make. I Aten hade medborgarnas hustrur lika lite som slavarna några politiska eller juridiska rättigheter. Kvinnorna i persiska riket och Arabiska halvön hade samma låga status. En del araber begravde sina nyfödda döttrar levande därför att de skämdes för sina döttrar. Andra dödade sina flickor av rädsla för fattigdom. Eftersom kvinnorna inte deltog i krig fick de inte heller ärva. Män kunde dock ärva kvinnor. När en gift man i Indien dog, brändes hans hustru levande tillsammans med hans döda kropp. De upphöjde hans ande och var samtidigt ett tecken på kvinnans uppoffring och kärlek till sin man. (Det här är ju också något som förekommer än i dag). Även bland judarna sågs kvinnan som en ägodel och slav, hon ansågs vara en del av sin fars arv. En pojkes födelse firades som en stor händelse men en flickas födelse bemöttes med sorg och smärta. De fattiga, sjuka och svaga människorna fick vid den här tiden vare sig hjälp eller stöd. De ansågs vara betungande hinder för det samhälle som hela tiden måste vara redo att möta en fiendes utmaningar. Av en befolkning på 140 miljoner i Persiska riket hade bara en och en halv miljon äganderätt, och de andra var berövade denna naturliga rättighet Utbildning var bara något för överklassen. I Aten var gymnasierna reserverade för de fria och deras barn. I Persiska riket var det bara aristokraternas och de rikas barn som var berättigade att få utbildning. Medelklassens massor var berövade kunskapens och utmärkelsens förvärv. Det här är bara några exempel på den situation som dominerade hela världen vid den tidpunkt då Muhammad (S.A.)1 fick det budskapet som skulle kunna förbättra det hela.
|
